Åsikt:36 — Kulturen, fortsatt minskad andel av statens finanser.

Det har nu gått några veckor efter regeringens budgetproposition. Och kulturlivet fick se en oförändrad budget i nominellt värde men i relation till statens totala budget den största sänkningen på 20 år (källa Magasin K).

Till SVT säger kulturminister Parisa Liljestrand:

– Det handlar om att kunna prioritera. Vi ska inte prata om att det hela tiden ska bli mer pengar till kulturen utan mer kultur för pengarna.

 Den här texten är en reflektion kring musikens förutsättningar och hur vi kan förhålla oss till det fait accompli vi nu står inför. Kanske måste kulturlivet och musiklivet samla sig och försöka verka för en förändring. Sett i backspegeln har musiklivet ägnat sig mer åt att slåss för särintressen och tjafsa med varandra i stället för att teckna en bredare bild av tendenser och möjligheter, och skapat opinion och tryck på politiken. Vi har fortfarande ett fundament att stå på, musik i världsklass i en mångfald av genrer och uttryck, men det är bråttom att lägga om kursen om vi dels skall vidmakthålla återväxt, och även behålla artister, musiker och musikskapare i yrket. Vi behöver påverka politiken såväl regering som opposition, att se musikens värde och möjligheter.

Lägesbilden av musiklivet är dyster – genom vårt samarbete och samverkan med hundratals artister, en lång rad nyckelorganisationer och andra musikaktörer får vi en tydlig och obehaglig överblick och ser att det är skakigt på många håll. Den tillknycklade samling artister och musiker, organisationer, festivaler, klubbar och musikarrangörer som arbetar professionellt har osthyvlat och försökt hitta krislösningar för att mildra effekterna av både pandemi och en stram kulturpolitik så länge att vi är nära en tipping point, en grasserande artdöd där bara de mest kommersiella musikuttrycken blir kvar.

Utslagningen pågår redan idag men skillnaden mot före pandemin är att marginalerna är borta, många nyckel-medarbetare har fått sluta, reserverna är uttömda. Den musik som inte självklart kan stå på egna ben kommer bli alltmer sällsynt, och den viktiga kreativa näring som musik som utvecklas i frontlinjen skänker till bredare genrer kan komma att försvinna. Idag kan vi se hur samma medlem i MCÖ spelar på förskolor, nattklubbar i Berlin och nästa gång på festivaler som Way Out West. Det här är ett flöde som är exceptionellt berikande för hela musiklivet men också publiken såväl för småbarn som för festivalbesökare. En stor del av detta är hotat.

Det är med denna bakgrund jag har försökt att fundera lite på strategier utifrån det vi vet om 2025 till 2027. Jag har också tittat lite på rapporter kring finansiering av kultur.  Här är mina inspel till: Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid:

50 miljoner till Skapande skola:

Det område som får ett större tillskott i budgeten är Skapande skola. Ett projekt som lanserades av alliansregeringen 2008 och kortfattat bygger på elevers delaktighet från planering till genomförande och där det är tänkt att finnas en hög grad av interaktivitet. Men det är ett projekt som ofta kritiserats för att elevinflytandet saknats. Att det till större del når barngrupper som i andra sammanhang också nås av kultur medan skolor med mer kultur-ovana barn tenderar att inte få tillgång till Skapande skola i samma omfattning. Skapande skola har långa ledtider och kräver en extrem framförhållning för de aktörer som vill delta vilket gör att tiden mellan planering och skickad faktura kan omfatta mer än ett år vilket gör att det för många kulturskapare omöjliggör deltagande bara av likviditetsskäl. Det har också kritiserats för att det blivit en ersättning för kulturaktiviteter som annars skulle skett. Det finns också ofta en svårighet för skolor att själva klara den planering som satsningen kräver och i Myndighetens för Kulturanalys rapport så ser man det faktum att skolor inte använt, och tvingats återbetala medel, som ett bekymmer. Med detta sagt är det ett område som vi ändå har prioriterat och kommer att fortsätta prioritera. Vi har en dedicerad sida för alla som vill hitta musikprojekt för Skapande skola www.skapandeskolamusik.se där vi samverkar med de övriga musikcentrumen. Men med tanke på att satsningen efter 16 år fortfarande inte har satt sig varken i skolvärlden eller kulturlivet så hade dessa 50 mkr dock gjort större nytta inom andra områden.

Konstnärsnämnden och Myndigheten för kulturanalys blir kvar:

Det tyckes vara så att man nu skrinlagt förslaget att låta Konstnärsnämnden uppgå i Kulturrådet. Det finns en skrivning om att man skall följa myndigheternas utveckling men jag tror snarare att man kommer låta det tona ut i tystnad. Det var ju ett i princip enigt kulturliv som gick emot förslaget. Dessutom ligger medel för Myndigheten för kulturanalys kvar fram till 2027, även det är viktigt för vår samlade kunskap. Spegla, räkna och analysera politikens effekter. Det behövs.

Musikexport än en gång:

Den internationella marknaden är avgörande för svensk musik. Vi är ett litet land och vill vi behålla en hög nivå vad gäller kreativitet och antal utövare måste svensk musik ges möjlighet att växa både på hemmaplan och internationellt. En internationalisering är också avgörande för utvecklingen av musiken på ett kreativt plan, och att svenska artister tar plats på en internationell marknad gör också att den svenska publiken får en större mångfald på våra egna scener. Att mer och mer musik skapas i samarbeten över gränser är idag en självklarhet och internationaliseringen är också en förutsättning för detta.

 Att 5 nya miljoner tillförs till internationalisering av hela kulturlivet är därför bra. Men i ljuset av underskotten på musikområdet är det långt från tillräckligt. Dessa relativt begränsade medel skall gå till alla konstområden (även om musiken rimligtvis måste bli ett av de prioriterade) samt räcka till medfinansiering av EU-stödda projekt. Påpekas bör att varje EU-projekt som svenska aktörer deltar i är en ren vinstaffär för Sverige då de medel som kommer in är betydligt större än vad vi lägger in, och de strukturer som byggs är en framtida investering. En jämförelse är Musikcentrum Östs projekt Keychange som mellan 2019 – 2024 dragit in nära 5 mkr, det statliga stödet har varit totalt 350 tkr och övrigt icke offentlig medfinansiering ca: 300 tkr.

Eftersom det är Kulturrådet som kommer att fördela dessa medel måste också Kulturrådet bli bättre på att anpassa sig till hur det globala musiklivet fungerar så att dessa medel får en optimal verkan när och där det behövs. Vi har i mer än ett decennium påtalat att den stöttning av mobilitet som finns i alla andra länder i Europa inte fungerar här, och faktum är att sedan Musikverkets stöd försvann är situationen avsevärt sämre.

Ett exempel är att det inte finns någon stöttning för artister att tidigt i karriären delta i showcase. Ett annat är att det kan ta 9 månader att få besked om ett turnéstöd i Sverige medan det i Norge går på 2 veckor. I våras fick vi dock besked att man skulle titta på mobiliteten under hösten 2024. När vi nu återigen ställer frågan så säger Kulturrådet att man skall titta på det i vår. Det innebär att vi i skrivande stund än en gång tappar möjligheter att delta på globala mötesplatser som jazzahead!, Tallinn Music Week och Classical: NEXT som alla äger rum våren 2025 men vars ansökningstider är nu. Vi kommer dock fortsätta ”att ropa i öknen” för att tala med Markusevangeliet.

 Vi måste också fortsätta att peka på de minimala resurser som finns till Export Music Sweden. I en jämförelse lägger Sverige idag 1 krona per invånare/år att stötta och utveckla musikexport, Norge lägger 45 kr och Island 113. Det s k svenska musikundret har för en stor del av musiklivet blivit en förbannelse som skapar en falsk bild av att det är ett självspelande piano hos publik och beslutsfattare.

Ett finansiell anomali:

Musikexport är ett område som generar stora intäkter till staten. 2021 uppgick musikexporten till 2,3 miljarder (källa Musiksverige, nya siffror för 2022-2023 kommer 10 oktober) och jag skulle önska mig en närstudie av vilka konkreta skatteintäkter detta motsvarar i löneskatt, moms och andra intäkter. Att det är avsevärda belopp är tveklöst. Vad Musiksverige även konstaterar är att intäkterna generellt är koncentrerade på några få stora kommersiella aktörer/personer medan de flesta musikskapare tjänar mycket lite.  Och som alla kreativa branscher så är förnyelsen helt avgörande och där är den internationella arbetsmarknaden helt central. Om vi kapar tillförseln av nya unga musikskapare och artister så kommer nedmonteringen att gå snabbt.

Vi tappar alltså talang varje dag från det professionella musiklivet och återväxten är hotad. Att regeringen parallellt med detta kollektivt bestraffat studieförbund med historiska nedskärningar, med replokalsdöd, och där viktiga satsningar på den semiprofessionella strukturen läggs ned, ökar den totala effekten. Och sätter vi ljuset på vad som händer inom Kulturskolan, även om det idag är ett delat ansvar mellan stat och kommun, så framträder bilden av ett musikliv i kris på alla nivåer.

Ett slag mot strukturerna:

Att Stöd till allmän kulturverksamhet skärs ned med 19 miljoner är anmärkningsvärt. En budgetpost som bland annat stöttar Export Music Sweden, Kulturråden utomlands, allianssystemet (som på musikområdet är en trygghet för i alla fall en minoritet av Sveriges 6.000 professionellt frilansande musiker, idag omfattar det 160 st), och centrumbildningar (där Musikcentrumen i Öst, Väst och Syd ingår) tillsammans med alla andra kostområdenas avgörande struktur för professionella kulturskapare.

 Vi tre musikcentrum har tappat flera högkomptetenta medarbetare under 2024 och känner stor oro inför 2025. Hur vi än brinner för det vi gör och kämpar med de resurser vi har kvar, så är detta en nedprioritering som för centrumbildningarna som helhet direkt påverkar 13.000 kulturskapare över hela fältet. Just i exemplet Skapande skola så är centrumbildningarna dessutom de aktörer som har skapat breda och fungerande strukturer. Men det kräver rimliga personella resurser. Blickar vi framåt så ser vi att regeringen 2027 vill genomföra en kapning över hela kulturbudgeten med nästan 200 miljoner varav ytterliga nästan 140 mkr på inom detta område.

Nedskärning av stöd till teatrar, musikarrangemang, musikgrupper, musikutgivning och andra kulturprojekt.

2:2 Bidrag till vissa teater, dans och musikändamål fortsätter sin kräftgång. I denna budgetpost ligger i princip all teater, dans och musikverksamhet utanför institutionerna, d v s allt från fria teatrar, musikgrupper, mindre musikarrangörer, festivaler etc etc. Här drogs stödet ner 2023 från 252 mkr till 249 mkr och ligger på samma nivå fram till 2027. Det är det segmentet som drabbades allra hårdast av pandemin och inflationsåren har ökat effekterna exponentiellt. Det riskerar att slå undan en märkbar del av kulturlivet helt, och skala mycket av verksamheten för det som överlever. Och adderar vi de effekter det får på återväxten kan vi vänta ett betydligt tystare musikliv framöver.

Att regioner och kommuner skulle möta detta kan man naturligtvis hoppas på men idag är det orealistiskt givet de utmaningar som vården, skolan och omsorgen står inför. En analys av kulturpolitiken behöver ta in den kommunala och regionala nivån och här är differenserna stora och svåra att räkna på. Som exempel så lägger VG regionen drygt 5 ggr mer per invånare på kultur jämfört med Stockholm, och Skåne mer än dubbelt så mycket (källa Regionfakta) men å andra sidan kan man anta att mer statligt finansierad kultur kommer Stockholms invånare till del. Samma sak gäller kommuner där variationen är stor. Det kan dels förklaras med olika finansieringsmodeller men också att prioriteringen varierar stort från politiken.

Opinionsbildning och politik:

När Parisa Liljestrand inledde konferensen Folk & Kultur så sade hon bland annat: "Jag är moderat. För mig är bildning centralt. Och bildning är nära sammankopplat med frihet. Det sambandet behöver vi prata mer om, tror jag. Vad som kan ge bildning, men också vad bildning kan ge./.../Därför ska bildning inte vara en lyx för några utvalda. Bildning ska vara en allemansrätt."

Parisa besökte Musikcentrum Östs kontor förra året och träffade några av de ukrainska artister som fanns i vårt residens. Jag tror att hon på riktigt kunde relatera till vad det handlar om att komma till ett land med 10 euro på fickan, en sångröst, och en nyinköpt bostadsrätt i Kyiv liggande i grus. Och jag såg att hon blev berörd.

Men jag skulle önska att hon kunde plocka fram just den känslan av att uppleva kultur som barn (som hon har berättat om i flera intervjuer) och på riktigt fråga sig om hon inte skulle kunna driva en politik som ger nya barn en större möjlighet att uppleva just detta. Och ger kulturlivet en större möjlighet att ge dem det. För det behövs det musiker konstnärer, skådespelare, dansare, cirkusartister, filmare, författare… helt enkelt människor som excellerar i sina konstarter.

Vi lever i ett land som har stabila demokratiska institutioner. Om mindre än två år är det val. Fram till dess har alla vi som jobbar för ett fritt kulturliv möjlighet att skapa en opinion som kan ge kulturen bättre förutsättningar att växa och bli en positiv kraft i samhället. Vi borde ta den chansen.

 
Ragnar Berthling, verksamhetsledare Musikcentrum Öst och medgrundare till Keychange