De flesta av oss som jobbar i kulturen har inte som många inom andra sektorer permitterats under pandemin. Vi har inte hängt lite på landet, byggt altaner, och satsat på oss själva. Vi har inte tränat, läst, och lite laddat batterierna i stället för att jobba. Nej vi har ägnat oss åt två års krishantering, försökt hitta nya vägar, försökt minimera skador, försökt peppa konstnärer, och oss själva att inte helt knäckas och tappa fotfästet. Och vi har lärt oss väldigt mycket på vägen. Men en sak har vi nog gemensamt med de allra flesta. Vi har tänkt på framtiden....

Och en av uppmaningarna i Creative Footprints-undersökningen är just att tänka på framtiden. Den livestrategi som Stockholms stad tidigare publicerat och som till stor del gick ut på att man behöver minska krånglet är ju bara en del av modellen och nu får vi äntligen läsa ordet "visioner" i en rapport, förvisso skriven av en den holländska tankesmedjan och analysföretaget Vibelab men ändå beställd och presenterad av Stockholms stad (Stockholm Business Region, Fastighetsägarna Stockholm och Atrium Ljungberg).

Vad skriver man då i sin framåtblick? Jo: "Stadens vision och strategi för nattlivet bör också fortsätta att bygga på dessa steg, för att uppnå en mer långsiktig vision. Det handlar om fler musik- och nattlivslokaler i alla storlekar, möjligheten med en enklare väg in för unga personer och nya artister och konkreta steg mot både ekologisk hållbarhet och att ett mer inkluderande och jämlikt nattliv finns i hela Stockholm." 

En bra början, det innehåller en hel del av det vi påpekade helt saknades i både Stockholms stads kulturstrategi och livestrategin. Så jag tänker att jag skulle hjälpa staden lite med en metodik för att skapa den visionen, men också några tips för vägen dit. 

För att ge en konkret bild av en slags vision så skrivs denna text från en speciell plats, det jag nu skulle vilja utnämna till Sveriges Berlin, nämligen Göteborg (sorry Malmö, ni låg bra till men... ). 

Jag sitter just nu på det nystartade initiativer Skeppet vid Stigbergstorget, kulturhus, livescen (för gissar jag 250 personer, restaurang, bibliotek, studio, som drivs (hör och häpna) i samverkan med Svenska kyrkan, det ligger nämligen på övervåningen av Sjömanskyrkan. 

I nästa kvarter ligger legendariska skivbutiken Bengans som regelbunder arrangerar livespelningar och signeringar, men om jag i stället sneddar över gatan och in på en parallellgata går jag förbi det superinnovativa genreöverskridande indie-venuet Oceanen och kommer efter ca: 100 m till Musikens Hus. Ett fullutrustat hus med 3 scener (varav en klubbscen för mer än 400 personer, restaurang, barer, replokaler och kontor för musikorganisationer. Mitt i detta öppnar dessutom en stor restaurang och nattklubbssatsning i en gammal funkisbio som tidigare rymde en Lidl-butik. Detta är alltså på en yta som är ungefär stor som Odenplan. 

Den andra slutsatsen som är värd att belysa är att man slår tydligt fast att när hyrorna går upp försvinner livescenerna. Det är väl en av rapportens mest väntade slutsatser men i den debatten som jag fick nöjet att ha med Jonas Naddebo för något år sedan kunde man nästan tro att han drev en motsatt tes. För tanken på att vissa typer av kulturyttringar skulle kräva en annan modell än ren marknadsanpassning var otänkbart. Exempel som BAM eller Public Theatre (där NYC-stad kraftigt subventionerade hyrorna) såg han inte alls som relevanta. Och idag står t ex internatioinellt renommerade aktörer som experimentscenen och artspacet Fylkingen inför dubblerade hyror. Ett allvarligt läge.

Så hur gör vi då Jonas och ni andra? Om vi tänker oss att vi skall skapa en hållbar musikstad för alla former av musikaliska uttryck (som rapporten föreslår). För publik i alla åldrar, i olika socioekonomiska situationer. Och där alla utövare skall få chansen att ta plats oavsett uttryck.  Låt oss kavla upp ärmarna och jobba! 

Den metod vi jobbar med i karriärplanering med våra artister är "backwards planning", baklängesplanering. Vi lägger en stor omsorg utan att ta hänsyn till hinder, svårigheter, brist på finansiering, att skapa den bästa möjliga situationen utifrån artistens egen konstnärliga och personliga vision. Vi börjar sedan att kartlägga vad vi behöver för möjliggöra visionen.

Om vi skulle tillämpa samma modell på en politisk vision för det livemusikliv vi vill ha, låt oss säga sommaren 2025. Och om vi också leker med tanken att vi då kommit ifatt Göteborg (eller Köpenhamn som vi tidigare nämt som förebild) som musiksstad skulle det kanske se ut så här?

Vi har då flera kluster som beskrevs från Göteborg. Vi kanske också har en stor publikfestival som Way Out West. Och förhoppningsvis flera genrefestivaler, som kan locka nishad publik från hela Sverige.

Vi har kanske ett rikligt klubbliv i många genrer. Både för instegs band med professionella ambitioner, såväl som amatörmusiker som vill möta en publik. Vi kanske har muskarrangörer som på ett professionellt sätt kan jobba med specifika genrer och presentera en högkvalitativt svenskt och internationellt utbud inom allt från Hip-hop till världsmusik och electronica. 

Kanske har några av de större venues som idag drivs som i till stora delar hyrscener som Södra Teatern och Nalen en tydlig innehållsprofil som kan utveckla publiken också kring större svenska och internationella akter. Kanske finns det aktörer som förmår utveckla musik för barn och unga mot nya genrer, förebilder och uttryck. Kanske finns det också renodlade gränsöverskidande scener där olika konstformer som dans, teater, musik, poesi och film kan mötas på lika villkor.

Och den här visionen handlar självklart inte om innerstad eller förort utan om en helhet där ingen publikgrupp känner sig geografiskt utestängd utan där musiklivet har sådana strukturer att en nyfiken publik stimuleras att göra nya upptäckter. Där bibliotek och lokala kulturhus är tillräckligt finansierade för att kunna möta sin lokala publiks behov och nyfikenhet på ett snabbt och flexibelt sätt.

Hur skulle vi då kunna nå dit? Här är mitt förslag till saker som jag tror behöver läggas in i denna väv som spinns mot en bättre framtid, allt kan inte göras på en gång, en del har påbörjats men allt kommer att behövas. Så varsågoda:

* Omsorg & förtroende — om alla de individer som skall skapa denna vision. Musiker, band, kultursekreterare, klubbarrangörer, föreningar, restauratörer...  det är människor som behöver en rimlig stöttning för att bygga detta. Och förtroende för att dessa kan göra detta över en längre period.

* Vänner & nätverk — beslutsfattare i Stockholm behöver självklart råd kring skapandet av denna vision. Här handlar det inte om tillrättalada  studiebesök utan förtroendefulla relationer med doers där man lyckats. Bra idéer är till för att återanvändas!

* Verktyg — det kommer att behövas bra verktyg, allt från stödsystem, enklare regelverk (verkar ju vara på gång) och man behöver lägga tid för att skapa rätt verktyg. 

* Kunskap om publiken — ingen framtid byggs utan publiken. En oerhört spännande rapport om publikens förväntningar på musikutbud presenterades på Reeperbahnfestivalen och länkas till nedan.

* Kunskap om kulturskapare och arrangörer — jag är övertygad om att Creative footprints har tillfört mycket kunskap på hur vi i kulturlivet fungerar och vilka utmaningar vi står inför. Men det är bara en början. Eftersom jag själv var respondent vet känner jag till deras utmaningar att hitta in i musiklivet. Fortsätt därför med den här typen av kvalitativa speglingar av verkligheten.

* Mod att göra fel — även om man präglas av en djup ideologisk grundsyn om hur det borde vara, testa ändå andra modeller och inse bejaka redan från början att det kommer att vara olika modeller som fungerar för olika områden.

* Dialog — det  är inte att kalla till ett möte, där man i prinicp bara förklarar varför man gör som man gör och varför det inte går att göra på andra sätt. Dialog är något som pågår och där man inte sätter punkt. Musiklivet finns här, kunskapen finns här och den är ja säker att vi alla kommer vi att bjuda på

* Investeringsstrategi — en ambitiös undergroundkultur måste ständigt få näring för att den skall kunna växa, andra kulturformer måste ha tidig växtkraft men kan sedan bära sig själv. Skapa därför en strategi för stödsystem och våga satsa på kulturell innovation.

* Representation, inkludering — det finns bara en väg framåt och det är att alla måste få samma chans att ta plats, ta del, inte minst arrangöre och utövare. Vissa måste till och med  få en större chans eftersom man har ett sämre utgångsläge. Vi har inte råd att tappa någon talang i detta bygget. Jämställdhet, mångfald och social rättvisa måste vara ett fundament i hela framtidsbygget.

* Helhetssyn — allt hänger ihop. Man kan inte tro att gentrifiering och exkludering inte också leder till att staden faller isär. Den aktiva politik som rivit sönder Stockholm när det gäller gäller vem som bor var och vem som har tillträde till vad, skola, vård etc... Det har även påverkat kulturen enormt. Man kan inte laga en sak i taget utan man måste se till helheten. 

* Bejaka regional samverkan — Stockholm är inte en större ö som guppar runt bland en massa ogina småkommuner som bara vill ha och ha, Stockhlms stad är en del av en region som skulle kunna vara något helt annat också vad gäller kulturen. Kulturpolitiken skulle stärkas avsevärt av en större samverkan.

You maybe say I am a dreamer, but I am not the only one...

Glad valborg,

Ragnar Berthling, verksamhetsledare Musikcentrum Öst, co-lead Keychange