Medan det nu lackar ordentligt mot jul vill jag passa på att skriva en liten önskelista till dig Parisa Liljestrand utifrån mina erfarenheter från ett av de intensivaste men också mest omtumlande åren jag varit med om som verksamhetsledare på Musikcentrum Öst. Trots att vi just nu är i en expansiv fas i två internationella projekt har vi redan dragit ner mycket på kärnverksamheten och ser med mycket stor oro på 2025. Det här gäller också basen i vår verksamhet som är våra medlemmar. Om det är viktigt för Sverige att ha professionella musiker och artister som för musiklivet framåt måste du agera nu. Allt större delar av musikerkollektivet finns idag i ett gränsland mellan musik och diffusa brödjobb med eller utan anknytning till musik. Det är ett hot mot det befintliga musiklivets kvalitet och mångfald men i ännu högre grad mot återväxten. Parisa Liljestrand, du har alla möjligheter att jobba mot vårändringsbudgeten men du behöver också ta ett antal mer långsiktigt initiativ för att myndigheter skall arbeta på ett sätt som motsvarar kulturlivets förutsättningar. Och jag tror också att du behöver bredda dig mot dina ministerkolleger i finansiell samverkan för att stärka kulturlivet. Det handlar också om att se musiklivets komplexitet. Därför handlar detta också om de strukturer och strategier som måste ses över på kort och lång sikt. Vi sågs på vårt kontor och talade om hur vi kan bidra till att stötta Ukraina. Idag är vi igång med ett operativt projekt med statligt stöd för det Ukrainska musiklivet. Men nu vill vi tala om det svenska i relation till omvärlden.

#1 En bred utredning av hela musiklivet.

Våren 2018 hölls en hearing i Riksdagen inför en möjlig musikutredning. Initiativet hade tagits av Christer Nylander (l) och Lawen Redar (s). De förstod hur komplext musiklivet är från majorbolag till bygdegårdar, från musikförlag till förskola, från byalag till Way Out West, från Kulturskola till akademier. Ett flöde av musik, artister, kunskap, erfarenhet, intäkter, subventioner där tekniska innovationer och landvinningar både erbjuder hot och möjligheter för försörjning och utveckling av ett professionellt musikliv och vägar till publikens öron och hjärtan. Även om organisationen MusikSverige har fått en helt avgörande roll att visa på delar av musiklivets ekonomiska utveckling så får vi bara en bråkdel av den bild vi behöver. Därför behövs en omfattande musikutredning med kapacitet att ge en grundläggande analys av hela musiklivet.

#2 En fungerande strategi för musikexport:

Inget område på musikområdet präglas av en så svag analys (och stöttning) men där också förutsättningarna att lyckas är så exceptionella stora som musikexporten. Svensk musik är fortfarande enormt framgångsrik internationellt (även om en del av förklaringen är den svaga svenska kronan, och trots att stora intäkter stannar hos utländska bolag). Denna myt om ett självgenererande svensk musikunder har också lett till politiska slutsatser att som man måste betrakta som anmärkningsvärda där vi satsar minst i Norden och avstår från att skapa strukturer för det som inte tas om hand av av kommersiella musikbolag. Musik växer internationellt genom att stimulera synlighet och mobilitet. Därför har alla länder vår närhet omfattande stimulansåtgärder för promotion och mobilitet. Men det saknas helt i Sverige. Sedan Musikplattformen lades ner hos Musikverket och Kulturrådet tog över stödhanteringen så försvann också det sista embryot av möjligheter för svenska artister i smalare genrer. Det här måste förändras. Läs mer i åsikt 33.

#3 En genomlysning av Kulturrådets stödhantering gränssnitt mot musiklivet:

Det är extra viktigt att verksamheter med monopolliknande ställning granskas mer noggrant. När det gäller bidragsgivning till kultur så har Kulturrådet i princip en monopolställning. Staten behöver därför analysera både de förändringar regeringen själv initierat (som nedläggningen av musikområdet) och de reformer som KuR själva initierat utan dialog med organisationer på området. Läs mer i åsikt 34

#4 En breddad statlig finansiering av kultur:

Kärnan i utredningen Kreativa Sverige! Nationell strategi för främjande av hållbar utveckling för företag i kulturella och kreativa branscher (läs utredningen här: ) är att uppfyllelsen av politiska mål ofta går över flera politikområden men att inte finansieringen nödvändigtvis gör det. Musikcentrum är ett bra exempel på detta som arbetar för att hålla artister i arbete (arbetsmarknadspolitik), att sprida musik till äldreboenden och sjukhus (omsorgspolitik) att göra projekt för förskolebarn och skolbarn i utsatta områden (socialpolitik och skolpolitik), att arbeta med musikexport och entreprenörsskap (utrikespolitik och näringspolitisk). Listan kan göra längre och omfattar också arrangörsorganisationer, studieförbund och många andra aktörer vars effekter når breda politikområden men där finansieringen till största delen ligger inom kulturpolitiken som självklart fortsatt är central men behöver kompletteras. Därför föreslår vi ett omtag från politiken men interdepartementiella samarbeten och två nya fonder för den här typen av brett arbetande aktörer. Läs mer i åsikt 35

#5 En realistisk bedömning sponsringens möjligheter, och en ärlig analys av innevarande kulturbudgets effekter:

Inte oväntat vill du se ökad privat finansiering av kulturen (och vem skulle inte vilja det) men när Myndigheten för kulturanalys presenterar sin rapport så handlar det dels om att Sverige inte har den typen av större långsiktiga fonder som finns i andra länder där man har upparbetade strukturer för att ansöka och fördela bidrag även till långsiktig verksamhet. Rapporten pekar också på att den typ av satsningar som mer klassiska mecenater oftast går in i oftast handlar om det synliga och det spektakulära och mer sällan långsiktiga strukturer. Man pekar också på att det varken finns kunskap eller traditioner i kultursektorn, men inte heller bland blivande mecenater vilket kommer att ta tid att etablera. Det finns inte heller skattemässiga incitament som i andra länder. Vi tror att det som kan ha mest relevans för musiklivet är modeller som t ex PRS (motsvarande Stim i Storbritannien) eller SACEM (Stims motsvarighet i Frankrike) som kan skapa fonder som finansieras från flera håll och som kan initiera och upprätthålla både långsiktiga och kortsiktiga stödordningar. Till dess så måste du Parisa bejaka att den basala kulturpolitiken är helt nödvändig, att stora delar av kulturlivet långsamt är på väg att osthyvlas ner och att men att det finns möjlighet att möta detta i vårändringsbudgeten 2025. Läs mer i åsikt 36

 #6 En fungerande strategi för barnmusik och återväxt:

Få områden är så prioriterade i ord, men samtidigt utsatta för skrivbords-experiment, som satsningar på kultur för barn och unga. Det är ett av de största och viktigaste områdena inom Musikcentrums verksamhet och vi ser tidigt hur förändringar slår både i utövar och mottagarledet. Det här är också en verksamhet som verkar utifrån oerhört varierade förhållande lokalt och regionalt vilket vi kommer att återkomma till under våren.

Från regeringssidan så finns det nu två satsningar som det talas mycket om. Dels det enda större tillskottet i kulturbudgeten, Skapande skola med en budgetökning (till viss del återställning) på 50 mkr. Skapande skola är en vacker tanke men som sedan införandet för nästan 20 år sedan brottats med stora utmaningar. Skolorna har ibland använt detta som skäl att inte göra andra satsningar på kultur. Det finns även en stor svårighet i mottagarledet generellt när det gäller att hantera detta på en fruktbart sätt. Ställtiden mellan intresse från skolan och genomförande är också oerhört lång vilket gör att det är få aktörer i det fria musiklivet där Skapande skola riktigt fungerar som en adekvat arbetsform, och det blir snarar konstruktioner lokalt som inte riktigt motsvarar den vackra grundtanken, där barnen är tänkta att möta konstnärerna i sin vardagsmiljö utan annat än konsten, kreativiteten och upplevelsen i fokus. Vi kommer att göra en enkät bland våra medlemmar kring hur vi kan bidra till att detta fungerar bättre och kommer att återkomma under våren.

Den andra stora satsningen är Fritidskortet som enligt de flesta bedömare ser ut att bil ett administrativt monster med mycket lite effekt (speciellt inte mot de grupper som nås minst av kultur och idrott idag). En tredjedel (!) av de 700 miljonerna som satsas bedöms försvinna i administration och Försäkringskassan kommer att behöva anställa 160 (!) personer för detta. Jag kan bara fantisera vad som skulle kunna göras om kulturlivet och idrottsrörelsen själva fick ta hand om detta i stället.

När det gäller återväxten av musiker så kan man inte förbigå, i denna lista av anomalier, det som håller på att ske kring studieförbunden. Inga aktörer är så avgörande för den semiprofessionella strukturen som studieförbunden och deras replokaler (med tillhörande cirklar) och kapacitetshöjande strukturer. De här effekterna kommer vi inte att se förrän om ett par år även om det redan nu läggs ner verksamhet i en oroande takt. Även här måste besluten tas så att effekterna i alla led analyseras. Det har inte gjorts. Och det som satsas på dessa områden är renodlat framtidsbyggande, men idag snarare en konkret nedmontering av musikens framtid!

Med denna önskelista tillönskas du och alla andra en välsignad jul, ett gott nytt år! Övriga klappar under granen hoppas jag kommer att bestå i platta klingande paket eller varför inte en bunt konsertbiljetter.

Ragnar Berthling, verksamhetsledare Musikcentrum Öst